Flyg och hotell. Bokningsnummer finns svart på vitt.
Jag är SÅ himla glad för det men samtidigt är det också lite läskigt, idén och drömmen blir liksom mer konkreta.
Nu finns det inget återvändo.
Jag ljuger förstås, det är väl klart att det finns möjlighet att ångra allting. Jag valde avbokningsskydd och ombokningsskydd och extra försäkring och...
Allt som gick att välja till bara för att känna mig lite tryggare. Och att andra också kan känna sig tryggare.
Det är nämligen många som tycker att jag är nog lite galen och en del har svårt att förstå allt det här med att resa ensam till Gambia.
Jag kan också tycka det ibland om jag ska vara helt ärlig!
Det är inte lätt att försöka förklara hur jag känner och varför jag vill göra den här resan. Inte ens för mig själv.
Det finns ingen klar och tydlig motivering.
Men jag följer en stark känsla, jag vill utmana mig själv och testa mina gränser, jag vill hjälpa andra människor, jag vill växa som människa, jag vill lära mig nya saker, jag är nyfiken, jag vill lära känna nya människor, jag vill ha något att tänka på och engagera mig i under långa vintern.
Mycket handlar om vad jag vill, det kan uppfattas som väldigt egoistiskt, det förstår jag. Men nu råkar jag vara 40+, har skaffat mig mycket arbetslivserfarenhet som kanske kan komma till någon nytta därborta i Afrika. Jag har en fin familj med två stora barn/ungdomar som nog klarar sig utan mig i ett par veckor. De har bästa pappan här hemma under tiden, de har gratis skola att gå till och de får mat i sig varje dag. Så nånstans kan jag tycka att det måste vara ok att jag lämnar tryggheten i Sverige och försöker med små medel hjälpa någon/några behövande i ett litet fattigt land i vackra Afrika.
Det här kommer att vara mitt hem i två veckor i mars.
Och jag får förhoppningsvis träffa den här kompisen igen vid frukosten ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar