Förra inlägget innehöll nästan bara fakta. Allt är kanske inte helt aktuellt och det kan finnas felaktigheter, men det är inte så lätt att hitta "pålitlig" information.
Som tur är så har jag redan varit på plats och har i alla fall en liten bild av verkligheten där. Jag tror att många saker är mycket bättre än vad som beskrivs på nätet men jag tror också att mycket kommer att vara så mycket värre.
Jag tror att själva Tanka Tanka sjukhuset är en bra plats för många psykiskt sjuka. Där kedjas dom inte, de blir inte slagna eller isolerade och personalen gör det dom kan för att behandla och bota dessa patienter.
Däremot lider det stor brist på bland annat mediciner.
Ibland finns det mediciner, ibland inte.
Då det inte finns någon psykiater/läkare där är det sjuksköterskan eller någon annan i personalen som både ordinerar och ger medicinerna till patienterna.
Alla som har egna erfarenheter eller som jobbar med psykofarmaka vet att man behöver stor kunskap om den här typen av mediciner. Nu verkar det inte finnas så många olika preparat att välja emellan men det gör det inte mindre viktigt att veta vilka jobbiga och även farliga biverkningar som finns. Och icke glömma utsättningssymtomen när medicinerna helt plötsligt tar slut!!
En annan sak som personalen måste kämpa med är att skaffa mat och annat nödvändigt till sjukhuset. Där har man inte någon transportservice som kommer dagligen med mat och annat som vi tar för givet här hemma på våra sjukhus. Personalen på Tanka Tanka åker själva och köper ris, fisk och annat som behövs - om det finns pengar för det. Bilen de har är gammal och står i garaget - det finns inga pengar för att laga den. Men personalen försöker att lösa inköp av mat på alla möjliga sätt ändå.
Eftersom sjukhuset inte har tillräckligt med pengar, trots donationer*, måste patienterna själva skaffa vissa saker som till exempel skål, hink, tvål, tvättmedel och hudkräm. Kan tyckas vara små saker men det är nog inte så lätt för dom som är fattiga eller lever på gatan och saknar anhöriga.
Många saknar också kläder och skor.
Enligt en rätt så aktuell rapport som jag hittade har man även brist på bandage och annat som behövs vid behandling av olika sorters sår och brännskador.
* En del pengar doneras lite då och då till sjukhuset. MEN det händer att pengarna fastnar i byråkratin och kommer inte till nytta för patienterna. Det händer även att personalen inte får sina löner.
Fy så tungt och deppigt allting låter!
Men det är just därför jag är så engagerad och vill dit. Jag är så övertygad om att även små saker kan göra skillnad. Inte för hela Gambias psykiatrisk vård, inte för Tanka Tanka i stort men för en eller några personer kan mina insatser bli betydelsefulla.
Jag kommer längre fram att starta en insamling av både diverse materiella saker och även pengar. Jag hoppas att mina medmänniskor då är villiga att hjälpa mig med att samla ihop saker att fylla en extra resväska med.
Pengar skulle också vara fint. Inte för min resa så klart, utan att ta med till Tanka Tanka där de kan användas till det som mest behövs. Det är ju ingen idé att jag packar väskan full med Uncle Bens, bättre att köpa ris på plats vilket även gynnar den lokala handeln.
Det var väl allt för den här gången...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar