Min idé, min dröm

Dagarna i Gambia gick fort. Vi hann se och uppleva mycket. Vi träffade trevliga människor och vi fick möjligheten att se massor av olika djur på mycket nära håll. Men det som gjorde största intrycket på mig var vårt besök på en lokal psykiatrisk klinik. Och hur hamnade vi där undrar du kanske.

Vi hade berättat för några som vi lärde känna på hotellet att vi jobbar inom psykiatrin hemma i Sverige, jag som sjuksköterska och Sanna som administratör. Vi undrade hur man tar hand om psykiskt sjuka i Gambia och fick veta att det finns en klinik i närheten av hotellet. Det skulle inte vara omöjligt att åka dit och hälsa på fick vi veta. Så sagt och gjort. In i taxin och till Tanka Tanka som kliniken heter. Helt oanmälda kom vi dit på en eftermiddag och blev som alltid i detta fina land vänligt bemötta. En manlig sjuksköterska tog sig tid och berättade om kliniken och om olika behandlingsmetoder som används där. Så olikt jämfört med hemma men på något konstigt vis också väldigt bekant.

Jag tror att där och då föddes min idé. En idé om att återvända till Tanka Tanka kliniken och försöka på något vis göra något gott. För förhållandena där var så uppenbart annorlunda. Det var så varmt, det var så många patienter och som sjuksköterskan berättade för oss lider det stor brist på pengar, mat, kläder och mediciner. Trots dessa brister gjordes det bra saker för patienterna. Och igen, den här stoltheten över det man åstadkommer fast det är svårt och tungt. Man gör så gott det går.

Med dessa tankar och starka känslor låg jag sjuk i ett par dagar efter hemkomsten. Och kunde inte släppa tanken om att jag måste tillbaka. Det var som att en del av mitt hjärta hade blivit kvar i Tanka Tanka. Jag började läsa allt jag kom åt om denna klinik. Och jag började drömma...
Mina drömmar har delvis redan lett till handlingar. Om dessa kommer jag att skriva mer efter julen.