Lite bakgrund

För en månad sedan kom jag hem från vad som från början var tänkt som en helt vanlig solsemester. Med en kär vän ville vi komma bort från mörker och jobb, gärna så billigt som möjligt. Vi hamnade i Gambia. Vi visste inte så mycket om landet, bara att det är solsäkert och att det skulle garanterat vara varmt där. Däremot var det många som "informerade" oss om varför kvinnor i vår ålder brukar resa till just Gambia. Vi fick om och om igen förklara att vi inte var intresserade av att skaffa var sin ung loverboy ;)

Resan var lång, drygt tio timmar med mellanlandning på Gran Canaria. Trötta och slitna var vi då vi landade i värmen. Vi hade läst om farliga bumsters och andra figurer som lurar turister på deras pengar men var nog inte beredda på mängden av tjänstvilliga män som fanns överallt! Redan på Banjuls flygplats fanns det gott om folk som ville hjälpa oss med våra väskor eller bli våra vänner. Vi blev rätt så irriterade, vi kunde ju minsann ta hand om oss själva och själv dra våra väskor till bussen.

Från bussfönstret fick vi se första glimtarna av denna för oss okända kontinent. Människor, bilar, getter, hästar, höns, små skjul, stora ståtliga hus, frukt- och kötthandlare i en salig blandning. Det var mycket att ta in. Och så skulle det fortsätta hela veckan...

Det tog oss kanske ett dygn innan vi kunde se och ta in allt det vackra och fina Gambia har att erbjuda. Första dygnet var vi mest chockade, irriterade och nästan arga på alla människorna som inte lämnade oss i fred. Vi kunde inte gå på stranden utan att det kom män som ville guida oss eller sälja sin fruktjuice eller tipsa oss om den bästa reggaefesten. Inte heller kunde vi gå två hundra meter till närmaste affären för att köpa vatten utan att det erbjöds sällskap eller skjuts i skruttiga bilar.
 MEN sen hände det något, vet inte riktigt vad. Det var kanske de trevliga människorna som jobbar på hotellet eller om det var solen och värmen som fick oss att slappna av och komma ner i varv. Hur som helst började vi prata (Sanna mest) med folk. De hade aldrig bråttom, de var nyfikna på oss och de berättade gärna om sitt land. Det är mycket fattigt och i våra mått mätt rätt så eländigt i Gambia men alla vi kom i kontakt med var så oerhört stolta över sitt land. Med rätta!!